Gatun spanar framtidens starkaste branschtrender

Bild: Joshua K. Jackson

Gatun spanar: Framtidens starkaste branschtrender

På vilka sätt har arkitekturen och arkitektens tankesätt förändrats under de senaste tjugo åren? Fyra av Gatuns nya medarbetare deltar här i ett samtal om hur nutidens viktiga samhällsfrågor påverkar trender inom arkitektur, samt om vilka möjligheter och utmaningar som finns inom varje område.

“När vi bygger försöker vi att lösa de problem som uppstått med klimatförändringarna”

Elif Ekim-Olsen och Helena Cervin-Ellqvist arbetar som arkitekter på Gatun, Carolina Nilsson arbetar som byggnadsingenjör och Pantea Peighami är både arkitekt byggnadsingenjör. Med sina varierande akademiska och nationella bakgrunder bidrar de med olika perspektiv och insikter kring arkitekturens viktigaste frågor idag.


Vad ser ni är de viktigaste frågorna för arkitekter idag?

Elif: Hållbarhet har blivit en viktigare fråga inom yrket, det finns ett stor fokus att bygga hållbara samhällen för alla och bygga upp “ett mindset” mot lägre klimatavtryck och minskat användande av naturresurser i byggbranschen. 

Helena: Hållbarhet genomsyrar egentligen allt i branschen idag. Det kan handla om att återvinna och återanvända byggnadsmaterial eller hela byggnader. Bara sedan jag började plugga har det fått ett allt större fokus. 

Elif: Precis, att man ska tänka cirkulärt. Man funderar mycket mer på hur man kan utgå från att bevara befintliga byggnader och produkter. Den senaste åren har vi fokuserat mer på att välja tåliga, giftfria produkter som har en lång livslängd och är bättre för miljön. I vissa projekt krävs att vi tänker mer på flexibilitet i rums planeringen pga potentiella funktion ändringar i rummen. På detta sätt tänker vi även i små skalor och utformar detaljnivån så att byggprodukter kan demonteras lättare och kanske återanvändas igen. Det är en utmaning för arkitekter att hålla budget, tänka på de parametrarna i tid och samtidigt inte ge upp de arkitekturella kvaliteterna i byggnaden. 

Carolina: Digitaliseringen är också en relevant aspekt av det cirkulära tänkandet, även inom byggbranschen. Det kan bidra till hållbarhet i och med att man förbättrar kommunikationen i uppföljningar och byggprojekt. Med digitala verktyg kan sänker du antalet byggfel och förkortar byggtiden. 

Elif: Ja, det finns många digitala verktyg du kan använda idag för att arbeta på ett effektivare sätt. De digitala verktygen hjälper oss att förstå hur byggnaden kommer att påverka miljön (t.ex.byggnads LCA) samtidigt hur miljön eller andra förutsättningar påverkar byggnaden i ett längre tidsperspektiv. Ett jätteenkelt exempel: genom att göra en dagsljusanalys får vi en idé om ljuskvaliteten i rummet vilket hjälper oss att optimera antalet fönster i projektet och därmed även minska energianvändningen i byggnaden.


Hur påverkas dagens arkitektur av klimatförändringar och mer osäkert väder?

Carolina: Det är något vi måste tänka allt mer på som arkitekter och ingenjörer, och det finns mycket man kan göra. I ett varmare klimat kan man exempelvis isolera på rätt sätt mot värme utifrån. Sedan kan man se till att sätta fönster i skugga och att undvika stora glaspartier för att undvika hetta. 

Helena: Vi tänker också mycket på regn och översvämningar, att det är viktigt att tänka på vart någonstans man bygger. 

Elif: Klimatet finns med när vi ritar ned till detaljnivå. När vi bygger försöker vi att lösa de problem som uppstått i och med klimatförändringarna, det är en viktig del av jobbet. Det finns en konflikt mellan att vi vill skapa ett utrymme som är så integrerat med naturen som möjligt samtidigt som vi vill skydda vårt utrymme från just de förutsättningarna.

Allmänheten tar innerstaden tillbaka: “En park har ett minst lika stort värde som en företagslokal eller en bank.”

Helena tar även upp vikten av hållbarhet ur ett socialt perspektiv, där det blivit allt viktigare att föra en dialog med de personer som ska bruka byggnaderna. Att ta hänsyn till vilka funktioner och miljöer användarna tycker är viktigare är relativt nytt inom branschen, och är något som alla i rummet tycker är viktigt.

Helena: Vi frågar i allt större utsträckning vad invånarna faktiskt vill ha. På en arkitekturnivå är det är en viktig aspekt, men det såklart framförallt en fråga för stadsbyggnadskontoren. Som arkitekt tar man fasta på platsens syfte i en större skala och tar med det i beräkningen.


Hur gör man för att bygga inkluderande ur ett socialt perspektiv?

Elif: Det är extra viktigt att ha ett inkluderande förhållningssätt när det kommer till publika byggnader, då ska man verkligen ha med användarna i processen. De som använder byggnaden ska få ha en åsikt om vilka estetiska och funktionella aspekter som är viktiga.

Helena: Man kan alltid tänka på vilken typ av offentligt rum man skapar, oavsett om man tar med brukaren i dialogen eller inte. Jag tycker alltid att man ska fundera över vad man skapar i gränsen mellan byggnaden och det offentliga rummet, det är viktigt. I bostadsområden med olika demografier är det exempelvis väldigt viktigt att tänka på hur byggnader relaterar till varandra. Hur man skapar man de gemensamma ytorna så att de känns tillgängliga för alla? Det är viktigt att tänka på hur olika människor möts i sin vardag.


Finns det något skillnad i hur man tänker kring inkludering idag jämfört med för ett par år sedan?

Carolina: Man tänker mer på det i allmänhet idag. Om du går bara 40-50 år tillbaka i tiden så tänkte man mer på att bygga stort, och inte lika mycket på hur och var människor möts. Nu tänker man mer på de olika vägarna man kan ta genom ett stadslandskap. 

Pantea: Det har blivit bättre, men det fortfarande finns mycket som kan göras. I stora städer är det ofta så att de bästa adresserna i innerstan tillhör stora företag, banker eller rika människor. Idag tänker man schysstare när man utformar mötesplatser, man förstår att en park har ett minst lika stort värde som en företagslokal, en bank eller något liknande.

Carolina: Ja, det går åt rätt håll men det finns en bit kvar att gå. När jag bodde i Göteborg var jag engagerad i ett cykelkök, som var till för att hjälpa allmänheten reparera sina cyklar. När sedan områdena i innerstaden skulle byggas om så fanns vi liksom inte med i planen. Man ser om och om igen att stadsdelar växer för att små organisationer flyttar dit, vilket gör att värdet ökar, och att de sedan inte har råd att vara kvar längre. Då måste de lägga ner eller flytta längre ut i staden. Samtidigt kan det också finnas en potential i det, för det utvecklar nya centrum och ser till att stadsdelar får nytt liv.

Pantea: Jag tror en lösning är att vi slutar tänka på arkitektur i form av begränsningar. Istället kan vi tänka fritt och kreativt och göra något som känns häftigt, och då kommer andra att ta efter. Ett exempel som är fascinerande är Guggenheimmuséet i Bilbao ritat av Frank Gehry. Det är en fantastisk byggnad som fört helt nytt liv. Det har liksom blivit en pärla i stan, så omkring museet har man nu börjat bygga nya, fina byggnader och centrum. Om man bygger attraktiva platser för allmänheten, som inte tillhör någon person eller företag, så kan man höja värdet på ett helt område. 

“Att bo är att öka sin livskvalitet – idag är boende en livsstil.”

Finns det kreativa begränsningar för arkitekter idag, är estetiken nedprioriterad?

Carolina: För mig är det svårt att säga att estetiken är nedprioriterad, det beror helt på funktionen för byggnaden och byggpriser. Det är så många faktorer som ska vägas in. Ofta ska man bygga snabbt, och då ser vi att det kommer upp många hus som bara är byggda med moduler.

Helena: Problemet med initiativ som arkitektupproret och andra som tycker att “det var bättre förr” blir att man kommer in som en slags estetisk polis, och att man då bortser från den kvalitet som efterfrågas. Debatten blir snedvriden, för kvalitet är inte lika med något som byggdes förr.

Carolina: Det saknas ibland insikt om vad människor tycker gör ett hus fint. Jag tror att vi tycker att hus som är byggda på 1920-talet är fina för att man på den tiden lade ned mycket tid på material och detaljer, och det är kanske det folk skulle vilja ha mer. Istället handlar många bestämmelser om att allt ska vara konstruerat si eller så. Det är inte det som gör att folk tycker om byggnader. Ibland tycker jag lagarna blir lite för konservativa, att alla hus måste vara byggda på ett speciellt sätt.

Elif: Ja, för man får också tänka på att själva användaren har förändrats. Det är stor skillnad på vad folk önskar idag gentemot flera år tillbaka. Förut kanske det räckte med att ha ett bra kök och en funktionsduglig lägenhet, men idag vill användaren vill ha mer. Det handlar inte bara om funktion, utan om livskvalitet och sociala kvaliteter där boende är en livsstil. Om man bor i ett särskilt område där det finns cykelbanor kommer fler att cykla, och det kommer att bli en del av själva själen i området. Arkitekter idag måste alltså svara på flera lager av behov, inte bara estetiska.


Hur har globalisering och digitalisering påverkar arkitekturen?

Helena: Digitaliseringen förändrar en plats betydelse. Förut hade alla platser en väldigt tydlig identitet knuten till det lokala. Men digitalisering gör att saker generaliseras och blir neutrala, de blir både globala och lokala. Ett exempel är flygplatser, som är generiska till sitt utseende men ändå har en stark lokal anknytning. Globaliseringen och öppenheten mot världen gör att vi bygger allt mer liknande byggnader.

Pantea: Jag tycker att digitaliseringen på ett sätt har lett till ett slags uppifrånperspektiv på arkitektur. Man måste göra på vissa sätt, och det finns fler och fler standarder och regler. Det kan absolut vara bra, men många av de små och fina detaljerna går förlorade. Allt idag ritas med dator, medan man förut brukade rita för hand. Det var ett hantverk, en konstform. Nu kan ingen göra det längre på ett bra sätt. Det är enkla standarder idag vilket gör processen smidigare – men det där hantverket saknas ibland, och man ser inte den individuella arkitektens stil. Jag är inte emot digitalisering, men ibland tycker jag det är för mycket konformitet. 

Helena: Jag tror att de tankarna med detaljrikedom börjar komma tillbaka lite. Ett tag under modernismen så var det många väldigt blanka byggnader, men nu börjar det komma tillbaka till att man vill kolla på detaljer och det taktila. Man tar också in hantverket i det digitala allt mer, så jag tror att tekniken kan springa ifatt med taktila detaljer. 

Carolina: Jag håller med, jag tycker vi går i rätt riktning. Det är sant att “tråkiga” byggnader ibland kanske kommer av de nya, digitala verktygen. Men då tror jag att det beror på att många ännu inte har lärt sig att använda dem fullt ut. Ju mer man lär sig att använda digitala verktyg, desto mer detaljer kommer man kunna göra. 

Elif: Verktygen gör oss mer snabba och effektiva men ibland lite “tråkiga”. Samtidigt har digitala verktyg gett oss möjligheten att producera saker vi inte kunde förut, ta till exempel parametrisk design med vilken vi kan göra unika utformningar ej tidigare möjliga. Men vi är fortfarande i processen att lära oss hur vi bäst använder de digitala verktygen.

Pantea: Problemet ligger inte i digitaliseringen. Problemet kommer från tankesättet att unika detaljer ses som “onödiga kostnader”. Det största problemet blir ofta budget och att man tycker att det kostar för mycket. Jag tycker man ska blanda in lite mer konst i arkitekturen. 

 

Pantea Peighami, Carolina Nilsson, Helena Cervin-Ellqvist och Elif Ekim-Olsen

Maniola