Josefin Lindquist delar sina bästa arkitekturupplevelser

Våra bästa arkitekturupplevelser
Del 3 – Josefin Lindquist

Under pandemin längtade vi på Gatun bort från hemmet och ut i världen – därför anordnade vi en aktivitet som gick ut på att alla medarbetare fick möjlighet att visa och berätta om sina tre bästa arkitekturupplevelser. Vi vill dela med oss av dessa och hoppas att ni finner dem lika spännande som vi!

I del tre får vi ta del av arkitekten Josefin Lindquists topp tre upplevelser.

Plats 3:
Vattentornet, Bräkne-Hoby

Josefin växte upp i Bräkne-Hoby, en liten by i Blekinge med cirka 1700 invånare. Byn i sig har anor från medeltiden och rymmer mycket äldre arkitektur, men det var vattentornet i skogen som gjorde att hon började intressera sig för det byggda.

– Jag var ungefär sex år gammal och var ute i skogen och lekte med en kompis. Vi gick längst med en stig, och plötsligt tornade den här byggnaden upp sig. Motljuset tillsammans med den livliga fantasin hos mig som 6-åring, skapade illusionen av att jag hittat världens största diamant.

Vattentornet, som stod klart år 1968, skapades av konstruktören Lajos Neuhauser hos Allmänna ingenjörsbyrån. Tornets form för tankarna till en slags upp-och-nedvänd citronpress.

– När jag vande mig vid ljuset såg jag den brutala betongklossen och självklart var den initiala känslan en stor besvikelse. Jag började ändå snabbt uppskatta tornet för att det var så annorlunda mot vad jag tidigare upplevt och jag började direkt jämföra det med andra vattentorn.

Bräkne-Hoby i Blekinge. Bild: Jan Norrman, 1996

– Så fort vi åkte någonstans letade jag efter vattentorn genom bilrutan och i förlängningen var det så jag började reflektera allt mer över olika byggnader i min omgivning. Idag tror jag att det nog var min diamant i alla fall.

Plats 2:
Rural Studio, Alabama

Under en studieresa längst med den Amerikanska östkusten besökte Josefin flera projekt på temat ”liten skala som gör stor skillnad”. Det var dock Rural Studio, som drivs av Auburn University i Alabama, som blev det mest minnesvärda besöket.

– Det är en off campus-studio till universitets avdelning för arkitektur. Som student flyttar man ut från huvuduniversitetet till landsbyggden under en period för att skissa och bygga olika projekt.

Lucy House, gjort av mattprover, Foto: Timothy Hursley

Rural Studio grundades 1993 av arkitekten Sam Mockbee, och syftar till att öka medvetenheten kring socialt ansvar i arkitektyrket. Studion ligger i ett landsbygdssamhälle som präglas av fattigdom, där studenterna bygger inspirerade och välkonstruerade byggnader till områdets invånare.

– Nu har de har de byggt många bostäder och olika projekt med samhällsfunktioner. Studion lyfter vikten av arkitekturens samhällsansvar, att man försöker hjälpa där man kan och jobba för samhällets bästa. Studenterna får praktisk erfarenhet av att bygga samtidigt som de träffar och lär känna de människor som i slutändan ska använda i deras projekt. Man skapar inspirerande arkitektur med små medel och en hög lyhördhet.

Här är återbruk av material ett självklart element, bland annat finns byggnader i kartong, registreringsskyltar och mattprover. Rural Studio har i dagsläget byggt över 200 projekt, och utmanar vårt tankesätt om vad som kan byggas och hur. Den erfarenhet de skapat sig av återbruk är imponerande.

Plats 1:
The High Line, New York

High Line är en upphöjd järnväg som tagits ur bruk i centrala New York. Josefin var i New York och fascinerades av de övergivna spåren och byggnaderna i anslutning till dem.

– Jag har en förkärlek för det övergivna. Platser och byggnader där liv och rörelse ersatts av tystnad och stillhet. Där naturen i vissa fall till och med tagit över. Plötsligt kommer man nära arkitekturen och lära känna den för vad den är utan människors vardagliga inverkan. I den stillheten kan man uppleva arkitekturens betydelse utan att den fyller en funktion, egenvärdet av den byggda miljön.

Järnvägen i bruk, 1950. Foto: Jim Shaughnessy

Järnvägen övergiven, 2001. Foto: Joel Sternfeld

Sedan 2009 är järnvägen ombyggd till en lång och smal park som löper längs de gamla spåren. High Line är ett ideellt projekt som låter det historiska vara en del av det nya, och parken rymmer allt ifrån trädgårdar till konst och matställen. När järnvägen lades ned lämnades spåren under en lång period åt sitt öde, och förvandlades genom åren till ett vilt landskap. Under nittiotalet bestämdes det att järnvägen skulle förstöras då den ansågs vara en ful skönhetsfläck. Men vissa personer såg någonting annat - en vacker plats där vild växtlighet hade fått ta över.

Till slut gick beslutet igenom att göra High Line till en upphöjd park från gatunivån, som är full av sittplatser, planteringar och utsiktsplatser.

The High Line under konstruktion. Foto: Barry Munger

– Ofta kommer jag på mig själv med att sakna det övergivna tillståndet när jag besökt någon plats som sedan får en ny funktion för att en del av känslan gått förlorad i processen. I just detta fall tycker jag att de skapat något fantastiskt utav den länge övergivna delen i staden genom en upphöjd promenad. På så vis har den övergivna perioden, då det var ett övervuxet spår, varit inspirationen men tillståndet har förfinats, blivit tillgängligt och skapar nu värde för stadens invånare.